Vårterminen, sommaren och början av höstterminen.

När jag kom hem från USA var det många ämnen jag fick jobba dubbelt upp med på vårterminen vilket gjorde att det var mycket plugg. Vi hade även de nationella proven, dock tycker jag personligen att de inte är så jobbiga eftersom man inte riktigt kan förbereda sig speciellt inför dem. Vi gjorde gymnasieval och jag ansökte till Natur på Westerlundska gymnasiet i Enköping. Jag spelade fotboll i ESKs U- lag som var väldigt från och till. För att vara ärlig var det inte så givande för min del, det blev aldrig någon riktig ordning i U- laget förrens kanske sista matcherna vilket var lite jobbigt. Jag tror faktiskt att det även var så att jag själv inte trodde på mig då jag inte fick den möjlighet att visa att jag kunde platsa i A- laget. Det tärde på mig och det gick helt enkelt inte så bra i fotbollen vilket vanligtvis är min glädjepunkt. 
 
Under sommarlovet jobbade jag lite med Thea på hennes jobb som städare på hennes pappas jobb. Annars gjorde jag inte så hemskt mycket under sommarlovet. Sista två veckorna gick jag dock på ett flygvapensfrivilliga- läger i Uppsala som var superkul! Vi lärde oss om sjukvård, flygplan, militären och vi fick även utöva några av dessa saker praktiskt. Vi bar även uniform, det vill säga militärklädsel. Jag delade rum med tre helt nya människor och dessa tjejer tycker jag väldigt mycket om. Dessvärre har jag inte träffat dem sen dess men det kommer förhoppningsvis en dag där vi träffas igen, det hoppas jag iallafall på. 
 
Efter sommarlovet började jag på naturprogrammet. Jag och Inger hamnade i samma klass, Na1B. Det var kul och jag lärde känna nytt folk snabbt. Men min morfar var väldigt sjuk och blev snabbt värre under denna perioden. Jag och min lillebror var nere och hälsade på honom på sjukhuset bara en vecka innan han gick bort. Men den 31 augusti förlorade vi honom från jorden. Jag var väldigt ledsen och orkade inte riktigt med skolan och allt. Den 2 september fick jag dock ett glädebesked då jag kom in på fotbollsinrikningen på natur på samma skola. Jag tackade ja genast och fick lov att byta klass till Na1A för att det skulle passa i schemat. LIU(Lokal IdrottsUtbilning) som det är kallat var väldigt kul och jag njöt väldigt av att få spela fotboll i ett annat sammanhang än klubben då det hade gått dåligt där för min del. Men jag missade väldigt mycket skola och mådde i allmänhet inte bra alls. Det var många gånger jag gick hem vid lunch för att jag inte kunde hantera allt. Att umgås med folk jag inte helt känner mig trygga med i kombination att jag är väldigt nere på grund av dödsbeskedet jag fått. Men jag höll på ganska länge och försökte men det tärde på mig. Begravningen var på Öland och det var så jobbigt. Nu sitter jag här och bölar men jag saknar verkligen morfar.  
 
Jag slutade gå till skolan och orkade verkligen ingenting. Vi pratade om många alternativ. Hoppa av gymnasiet och börja jobba någonstans, specialanpassa mitt schema eller helt enkelt byta skola och börja om någonannanstans. Det sistnämnda blev det slutgiltiga och jag flyttade till min farmor i Malung. Jag började naturlinjen här som bara bestod av tio pers men de var verkligen asschyssta och trevliga. Så nu har jag gått lite mer än tre veckor och jag skulle säga att jag trivs ganska bra här. De har en kul dialekt här som jag håller på att vänja mig med. Jag går även fotboll här som induvidellt val i skolan och har det två ggr i veckan. Det är mestadels killar och därmed ett väldigt bra tempo på träningarna. Jag har även kontaktat det lokala fotbollslaget Malungs IF som jag inte riktigt fått något svar från ännu men jag planerar att börja i det laget. Nu har jag kommit till ganska nutid och därmed säger jag hejdå för ikväll så syns snart igen! Kramisar

Catching up

Här kommer inlägget jag pratade tidigare om, där jag översiktligt berättar om tiden mellan då jag sist bloggade och nu. Dock har jag insett att det kommer behövas fler inlägg för detta än ett så det kommer bli några. Mina sista inlägg är om den utflykt jag gjorde med längdskidslaget jag tränade med och den svenska julaftonen som vi inte riktigt firade. Vi firade istället som amerikaner gör, den 25te december. Det var jättemysigt och det kändes inte alls konstigt att inte fira med min riktiga familj. På kvällen åt vi julmiddag hos grannarna, vilket också var jättemysigt! Jag kommer ihåg att vi hade papperskronor på huvudena och att vi spelade något sällskapsspel.
 
Det är lite skumt att skriva om det såhär i efterhand, jag känner verkligen att jag saknar det och den tiden jag hade där! Dock hände en mindre kul sak under den 24de, jo det var så att jag fick besked om att min fotbollscoach i Sverige hade gått bort i sin cancer. Det tog jag väldigt hårt eftersom det var den första jag känt på riktigt som gått bort. Jag får rysningar och tåras i ögonen då jag skriver detta, han är verkligen saknad. Men livet går vidare och nyår firade jag med Zoe, Karla och Karlina hemma hos Zoes. Det var så kul och vi såg på film och åt gott. Den kvällen, innan jag gick till Zoes, tog jag farväl av Camilla och det var så sorgligt. Okej nu har jag verkligen vattniga ögon, det är härligt hur dessa personer kunde bli så värdefulla på så pass kort tid. Morgonen därpå hämtade Linda mig och skjutsade mig till flygplatsen och satte mig på planet till Sverige.
 
Väl i Sverige hämtade mamma, pappa, Carl och Axel mig på flygplatsen och det var så skönt att se dem alla! Vi åt på McDonalds kommer jag ihåg och Axel hade vuxit så mycket, nu var han längre än mig! När vi kom hem till huset så överraskade Thea och Inger mig med ballonger och massvis av kramar. Det var skönt att kändes som att vi inte varit ifrån varandra. Känslosamma dagar kan man väl säga. I slutet av januari var min tränares begravning och det var så fint men samtidigt så väldigt sorglig! Det var det första begravning jag gått på och jag är så glad att jag gick för det hjälpte mig att hantera det hela. Fortsättning följer!

Bloggcomeback

Hej allihop! Det var länge sedan jag skrev här men jag tänkte ta upp bloggskrivandet igen! Vi får se hur det kommer att gå men jag tänkte ge det ett försök! Jag fick inspiration från en tjej i klassen som börjat blogga på igen på hennes gamla blogg. Dock känns det som om jag behöver sammanfatta lite kort om allt som hänt emellan nu och sist jag bloggade, så jag tänkte ge er ett översiktligt inlägg om det härnäst. Jag hoppas att det jag skriver kan hjälpa mig att hantera allt som händer men också att det kanske uppskattas av någon annan. Här har ni den senaste selfien och en bild jag tog den vackra himlen som var här på Romarheden imorse.
 



RSS 2.0